Frågor och svar om EU:s nya upphovsrättslag

Bild: Christian Wiediger

EU har röstat ja till en upphovsrättslagstiftning som kritiker menar innehåller både ”uppladdningsfilter” och ”länkskatt”. Vad betyder det för framtidens journalistik, och kommer det att förändra Internet för alltid? Ekots IT-reporter Joel Westerholm svarar på frågor om den kontroversiella lagen.

Vad handlar den här lagen om? 

EU vill modernisera upphovsrätten inom unionen och anpassa den bättre till den digitala världen, den nuvarande regleringen är från tidigt 2000-tal. Men det är särskilt två delar i förslaget som väckt stor debatt, de som kallas artikel 11 och 13.
 
Artikel 11 handlar om något som kallas för "snippets", som kanske närmast bör översättas till små utdrag.
 
När man till exempel söker på en aktuell händelse på Google visas en ruta högst upp med artiklar från nättidningar. Där visas artikelns rubrik, en liten bild och någon rad från artikelns inledning. Detta är en snippet. Samma sak sker om man postar en länk till en tidning på Facebook eller Twitter.
 
Publicister i Europa hävdar att de stora internetföretagen tjänar på deras material och ska börja betala för de här utdragen. Det är alltså ett sätt att få dessa företag att bidra till kostnaden att ta fram artiklarna.
 
Kritiker menar dock att effekten är osäker och på grund av hur förslaget är formulerat kan effekterna bli bredare än vad som avses. Det kan alltså börja gälla fler typer av länkar i framtiden, varnar man för. Att man går in och reglerar länkar, som är en av webbens mest centrala funktioner, ses också som en ren principfråga.
 
Artikel 13 handlar om att lägga ett ansvar på till exempel Google, Facebook och Twitter för vad som sprids och att det inte bryter mot upphovsrätten. I dag är de bara tvungna att ta bort material inom rimlig tid efter att ett övertramp påtalats.
 
Det här ska då ge musiker, fotografer och andra med upphovsrätt en bättre förhandlingsposition mot de sociala medierna. Målet är att teckna breda licensavtal med organisationer som företräder upphovsmännen så att de får någon typ av ersättning när materialet delas. Syftet är alltså att musiker, fotografer och andra med upphovsrätt ska få ersättning för användningen.
 
Men det postas alldeles för mycket material på de sociala nätverken för att man ska kunna gå igenom allt manuellt. I praktiken krävs det därför system som känner igen när till exempel musik, filmklipp eller bilder läggs ut och kan matcha det med upphovsmän i en databas.
 
Det är särskilt det kritikerna har reagerat på och det jämförs med förhandscensur att posterna granskas av systemet innan de blir publika.
 
Automatiserade system har också i dag klara brister. Särskilt svårt har de för till exempel parodi och satir, något som egentligen kan vara undantaget i upphovsrättslagarna. När företagen riskerar skadestånd om något ändå slinker igenom kan det också bli att man ställer in systemen att hellre fälla än fria.
 
Rädslan är alltså att även helt lagligt material kan stoppas.

Skulle det verkligen att förändra internet så mycket?

​Förmodligen en del, men det är tveksamt om det skulle vara till oigenkännlighet. Internet har ju utvecklats från ett i stort sett helt fritt medium till att regleras allt mer, vilket inte alls är konstigt.
 
Till exempel sprids ju i dag ju mycket material på ett sätt som egentligen bryter mot upphovsrätten och det skulle ju med den här typen av regler att i alla fall struktureras, men kanske också tydligt inskränkas. Förmodligen kommer licensavtalen snabbt på plats så en hel del av det vi sprider kan nog fortsätta, i alla fall när det gäller vanliga användare som inte försöker leva på till exempel sin Youtube-kanal.
 
Men det kommer rimligtvis också skava, vissa branscher kommer kanske inte kommer överens om licensreglerna i tid och andra kommer faktiskt säga nej till att materialet sprids. En möjlig framtid är att man till exempel måste hålla koll på om det är CNN eller Reuters som kontrollerar rättigheterna till en bild, om en av dem tillåter spridning och den andra inte.
 
Hittills har också möjligheterna att överklaga felaktiga beslut varit krångliga och många upplever att sista ordet ligger hos den som anser sig ha upphovsrätt.
 
Frågor om filters effektivitet och brister kvarstår också, de exempel som finns i dag är i alla fall knappast perfekta.

Vad betyder det för journalistik?

​Etablerade medier och journalister respekterar ju normalt upphovsrätten, bryter man mot den så är man normalt både medveten och har goda skäl. Det är alltså svårt att se att artikel 13 skulle påverka journalistiken särskilt.
 
Artikel 11 syftar ju till att ge medier mer intäkter men det råder delade meningar om hur effektivt det är. I grunden handlar det såklart om att särskilt Facebook på bara några år seglat upp till att bli en allt viktigare nyhetskälla och Google är den viktigaste startpunkten för att hämta in information.
 
Samtidigt har liknande lagar testats i Tyskland och Spanien utan att ge effekten man hoppades på, mycket för att Google satte hårt mot hårt och stängde ner sin nyhetstjänst där. Det är oklart om Google skulle agera likadant om det handlade om hela den europeiska marknaden, men klart är att nyheter är en rätt liten intäktskälla för företaget.

Är sista ordet sagt i den här frågan?

Nej, nu ska förslaget som röstades igenom tas till trialog och medlemsländernas representanter ska säga sitt. Men de har faktiskt redan i våras godkänt ett förslag som är likt det som togs fram nu, innan det hamnade hos parlamentet.
 
Sedan ska parlamentet rösta ännu en gång om det helt färdiga förslaget, förmodligen i början av nästa år.
 
Flera av parlamentsledamöterna som var emot dessa två kontroversiella delar vill nu göra det här till en valfråga i EU-valet, och omröstningen om både artikel 11 och 13 var relativt jämn.
 
Så oavsett vad som händer är det här knappast sista gången vi hör talas om den här frågan.