Saknas kontext i vår journalistik?

Kontext kontext kontext. Saknas kontext när vi gör vår journalistik? Finns det en vulgarisering när vi gör journalistik, när vi kör ut våldsamheter i slow motion, tar ut korta kokouttalanden och kör ut utan att sätta det i ett sammanhang? Och om det är så, hur skapar vi kontext i allt som sker runtom oss?

Förra veckan föreläste Nicklas Malmberg och jag för stadsbibliotek runtom i Sverige på en heldag om dialog. Där höll Anders Mildner en föreläsning om hur vi kan förstå vår nutid, i en tid med många olika sanningar. Mildner tryckte även han på saknad av kontext i journalistiken. Jag messade nu med Nicklas (som sitter på kontoret i Göteborg) och han säger:

- När allt ska ske live, i direktsändning och direktrapportering, blir allt bara lösryckta pusselbitar, och ansvaret att pussla ihop dem med ett större sammanhang läggs på publiken. För inte så många år sedan var det journalistikens ansvar.

Ofta när vi försöker förstå olika politiska rörelser, vare sig det handlar om högerextremism, vänsterextremism eller andra rörelser, brukar forskare prata om en grupps narrativ. Det vill säga hur en grupp formar sig en världsbild. Om vi då skippar att beskriva penseldrag för publiken blir ofta enstaka händelser och utblickar svårt att förstå, och obegripliga. När saker och ting sätts i sammanhang får det publiken både att fördjupa sin kunskap, men också greppa verklighet. Efter en sådan lösning, lyssning eller tittande kommer vi på olika sätt ha tagit del av nyheterna men också kommit därifrån lite mer smartare och med en känsla av att man fått något mer.