Läs på om ämnet

För att kunna göra en bra intervju är det viktigt att vara påläst och det gäller även för den som ska moderera ett kommentarsfält. Avsätt tid att läsa in dig på ämnet du ska moderera – särskilt vid ämnen som du vet kommer att väcka starka känslor, där det snabbt kan vara svårt att moderera om du möter en påläst publik eller de som medvetet försöker ljuga eller trolla.

Men använd inte statistik eller fakta för att slå någon i huvudet med den. Det kan upplevas som mästrande eller nervöst. Låt gärna den på redaktionen som kan mest om ämnet också moderera kommentarsfältet i sociala medier. Men eftersom den som gjort inslaget kanske inte har möjlighet att också bemanna sociala medier är det bra att förbereda en Q&A (Questions & Answers, se När det stormar) att luta sig emot för de som modererar.

​Glöm heller inte att kommentarsfältet är en egen publicistisk yta och förlängningen av redaktionens arbete, där både publiken och redaktionen vinner på att fördjupa journalistiken.

Post by P4 Blekinge Sveriges Radio.

​När P4 Blekinge berättade om brandmännen i Ronneby som tvingades fly undan upploppsmakare som brände bildäck och kastade sten mot polis och räddningstjänst var det reportern Andrea Jilder som även modererade kommentarsfältet på Facebook. ​

Ett telefonsamtal hjälpte henne att ge ett utförligare svar på frågan om polisen kunde använt vattenkanoner vid upploppen på torget i Ronneby. 

INtervjuteknik

I journalistiska sammanhang behöver människor reporterns hjälp att berätta en bra story. Det gäller i kommentarsfälten också. På samma sätt som när vi intervjuar någon med mikrofon eller papper och penna behöver vi ställa följdfrågor och motfrågor för att få den som börjat berätta om något som hänt, eller en egen erfarenhet, att komma vidare, fördjupa historien eller låta bli att fara iväg i onödiga stickspår. Det blir helt enkelt lättare att utveckla sina tankar med en sparringpartner. Som här, när Karlavagnen i P4 tar upp ämnet arbetsplatsolyckor på sin Facebooksida:

”För ett par veckor sedan hörde en Karlavagnen-lyssnare av sig och berättade om en allvarlig arbetsplatsolycka han var med om för knappt ett år sedan och som han fortfarande har men av. […] Har du råkat ut för en olycka på ditt jobb? Vad var det som hände, och påverkar olyckan dig fortfarande på något sätt?”

Janne svarar då med sin historia och en bild på tidningsartikeln om olyckan, och Susanna Wictorzon modererar: 

Klassisk intervjuteknik fungerar utmärkt även i sociala medier, med öppna och enkla frågor, så att den andre inte känner sig förhörd, testad eller tjatad på: “hur menar du?”, “vad hände sen?”, “vad gjorde du då?”, ”vad tänkte du?”, ”hur kändes det?” och inte minst den källkritiska konservöppnaren ”hur vet du det?”. Precis som framför en intervjuares mikrofon.

​När du har arbetat upp en relation med publiken i kommentarsfältet kan du pröva med mer utmanande frågor. Glöm dock inte att samtalen på nätet, till skillnad från mötet öga mot öga, saknar det sociala finliret med kroppsspråk och tonfall, varför onödiga missförstånd ibland kan uppstå om du försöker dig på exempelvis ironi i ett kommentarsfält. 

Ton och Tajming

När du arbetat som moderator ett tag, blivit varm i kläderna och behärskar det rent instrumentella kan du börja fundera över ditt språk och din tonalitet. Ofta hittar du din egen ton någonstans mellan det privata, som du använder med familj och vänner, och det professionella sättet att uttrycka dig. Eftersom människor är olika är det svårt att säga något generellt om vad som är en ”bra tonalitet”, och det bästa tipset är att testa för att hitta ett tilltal som känns naturligt för en själv.

Vissa moderatorsbeteenden upplevs som irriterande (i värsta fall som ett rött skynke) av publiken: det kan vara den osynliga handen, som är kall och nonchalant och inte gör annat än att ta bort kommentarer som bryter mot reglerna när det behövs. Det uppfattas ofta som att vi inte bryr oss om det som skrivs i våra kommentarsfält.

• Papegojan, den radiostyrda AI-rösten som svarar likadant till alla, schablonmässigt som en tråkig kundtjänst (“tack för din kommentar” eller “tack för att du delar”). Samma formuleringar om och om igen signalerar slentrian och att vi inte tar publikens frågor och åsikter på allvar.
• Mallgrodan, den som alltid vet bättre än publiken, som är lynnig och dömer även rimliga kritiker som ”troll” eller ”näthatare”.
  
  

En personligare ton fungerar ofta bättre, med ett språk som ligger närmare det vanliga samtalet och inte blir för formellt eller officiöst. Nyanser är svårare i skrift än i tal, men utnyttja det faktum att du har längre betänketid än exempelvis en programledare i radio.

​Använd de extra uttrycksmedel som du känner dig bekväm med, som emojier, egna reflektioner och erfarenheter, slanguttryck eller populärkulturella referenser. Ofta vinner du i förtroende på att vara mer talspråklig än formell (utan att slarva med språket). Om någon blir irriterad eller uppfattar dig på ett sätt som inte var tänkt är det inte svårare än att be om ursäkt för missförstånd och gå vidare. De flesta köper det. Som i det här kommentarsfältet hos P4 Stockholm, under en publicering om Gustav, som planerar att tatuera en bild av statsepidemiolog Anders Tegnell på armen:

Förutom en avspänd och egen tonalitet är tajming en viktig framgångsfaktor när du modererar kommentarsfält. Ofta gäller det att ”lyssna” på fältet, ungefär som en duktig intervjuare lyssnar på sin intervjuperson för att fånga upp signaler på att ”här finns det mer att berätta”, eller ”nu har jag pratat klart”. Om du frågar publiken vad den åt till frukost, och en person svarar ”Kokt ägg och macka” så har hen förmodligen sagt det den vill säga, varför en följdfråga om hur han vill ha äggen kokta kan upplevas som tjatig och irriterande.

Alltför nitisk moderering, där redaktionen svarar och ställer följdfrågor på varje kommentar, väcker ofta just irritation. Ibland lyckas du få igång ett kommentarsfält som nästan börjar leva sitt eget liv, utan redaktionens hjälp, där människor börjar diskutera och prata med varandra, och ett sådant fält ska behandlas med omsorg. Om moderatorn går in i dessa små samtal med egen agenda och egna frågor upplevs det inte sällan som en person som opåkallat lägger sig i ett pågående samtal till exempel på en fest. Och effekten blir att du nästan ”modererar ihjäl” kommentarsfältet istället. 

Journalisten Lisa Andersson har tidigare jobbat på bland annat Sveriges Radio P4. Här intar hon (på Twitter) publikens perspektiv på söndermodererade kommentarsfält.

Moderera på hemmaplan/bortaplan

Varje gång någon delar en länk eller ett inlägg från din redaktion uppstår en ny, parallell kontaktyta i kommentarsfältet hos den som delar. Om hen har öppet konto kommer du åt att se vad som skrivs. Det här är både en risk och en möjlighet: möjligheten för dig att prata med ny publik och fånga upp saker av journalistiskt värde i andra kommentarsfält, och risken att den som delat är arg eller kritisk mot innehållet i ert inlägg eller er journalistik.

​Den viktigaste skillnaden mellan att moderera redaktionens egna kommentarsfält och att moderera på “bortaplan” är att du som gäst hos andra får rätta dig efter de spelregler som gäller där. Om ditt inlägg delats i en grupp där du vill gå in och svara i kommentarsfältet är det en bra idé att kontakta gruppens administratörer för att höra om de har egna regler eller till exempel en underförstådd överenskommelse bland medlemmarna.

Kom ihåg-listan för bra publikdialog​

1. Ge dig in! Sitt inte på händerna, utan prata även med dem som är arga och kritiska.
2. Generositetsprincipen. Tolka även slängiga och insinuanta kommentarer välvilligt, och fråga dig vad personen menar, snarare än att avfärda hen som ett troll. Och fråga personen själv om du inte förstår vad hen är ute efter.
3. Undvik affekt. Möt inte ilska eller högt tonläge i samma stil.
4. Rätta sakfel. Precis som vi inte låter människor säga vad som helst i radio, så låter vi dem inte göra det i kommentarsfälten heller. Men även redaktionella sakfel ska rättas.
5. ​Synliggör halmdockor. En halmdocka/halmgubbe är ett retoriskt grepp och innebär att debattören målar upp en nidbild av motståndarens åsikter och sedan angriper och debatterar emot nidbilden snarare än motståndarens verkliga argument. Låt inte samtalen utgå från felaktiga eller överdrivna premisser.
6. Tydliggör diskussionen. Ett livligt kommentarsfält med många inblandade drar ofta iväg i olika stickspår. Då är det din uppgift som moderator att hjälpa publiken att hitta tillbaka till den röda tråden, eller det som redaktionen bestämt att diskussionen handlar om.​