Sveriges Radios digitala publiceringar ska följa samma regelverk som gäller för FM. Vi ska alltså tillämpa exempelvis kraven på opartiskhet och saklighet på alla våra plattformar, även konton, sidor och grupper i sociala medier.
Det digitala innehållet kan inte prövas av Granskningsnämnden. Av Public service-handboken (sidan 60) framgår till exempel hur vi gör rättelser på webben och FM:
"Har vi haft fel ska det rättas till. Vi har då skyldighet att publicera en rättelse. En rättelse ska ske även om ingen utomstående part kräver det. Det räcker inte att sända rätt version. Det ska tydligt framgå att det är en rättelse, när det felaktiga sändes och vad som var fel. Dessutom ska rättelsen innehålla de korrekta uppgifterna. På
sverigesradio.se publicerar vi rätt version och ett påpekande att texten är ändrad på grund av tidigare sakfel. [...]
Om de ursprungliga uppgifterna inte sänts i radio utan endast publicerats på sverigesradio.se räcker det med rättelse där. Om vi har spridit de ursprungliga uppgifterna i sociala medier är det också befogat att sprida rättelsen där. Ibland kanske vi har uttryckt oss otydligt utan att vi har haft direkt fel. Då ska vi göra ett förtydligande."
Samma tillvägagångssätt för rättelser kan tillämpas i sociala medier. Vi ska ge en allsidig belysning av de ämnen som vi ger spridning, det vill säga ta med relevanta fakta och åsikter från båda sidor i möjligaste mån. Om en part kritiseras ska den få bemöta, se därför till att förmedla både kritiken och svaret på den.
Nu när Sveriges Radio också är ett bildmedium måste vi tänka på att inte kränka människors privatliv genom bildpubliceringar. Om vi har gjort en publicistisk bedömning att inte namnge en medverkande i programmet eller på sverigesradio.se måste vi vara noga med att inte heller identifiera denna vid en bildpublicering. En bildpublicering kan också innebära förtal.
Sveriges Radio är reklamfritt och får inte på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Därför gäller även i sociala medier att det måste finnas ett informationsintresse om man vill publicera en bild på en kommersiell produkt eller ett varumärke, eftersom det annars kan uppfattas som ett otillbörligt gynnande. Loggor, varumärken och så vidare ska inte förekomma på kläder någon har på sig eller föremål vi visar upp om det inte finns ett journalistiskt motiverat syfte. En del innehåll som vi bäddar in inleds med reklam, till exempel filmer från Youtube eller kvällstidningarna. Fundera därför över om dessa ska bäddas in.
Bestämmelsen om mediets genomslagskraft innebär att vi ska vara varsamma vid utformningen av publiceringen när vi tar upp vissa ämnen. Vi ska vara försiktiga med att sprida sådant som kan vara uppenbart kränkande för en grupp av människor. Om vi vill belysa något som är kränkande bör vi inte göra det kränkande innehållet delbart separat, utan sätta det i ett sammanhang och dela hela innehållet.
Att "tagga" medverkande, personer eller organisationer som vi rapporterar om är ett bra sätt att möjliggöra för dem att sprida vårt innehåll vidare i sina egna nätverk. Men tänk på att det inte är samma sak som att ha ”sökt” någon för en kommentar, till exempel när en organisation eller person kritiserats. Man måste alltid göra rimliga ansträngningar för att söka personen innan kritiken framförs. Läs mer om detta i PS-handboken på sidan 33.
Det digitala innehållet kan inte prövas av Granskningsnämnden. Av Public service-handboken (sidan 60) framgår till exempel hur vi gör rättelser på webben och FM:
"Har vi haft fel ska det rättas till. Vi har då skyldighet att publicera en rättelse. En rättelse ska ske även om ingen utomstående part kräver det. Det räcker inte att sända rätt version. Det ska tydligt framgå att det är en rättelse, när det felaktiga sändes och vad som var fel. Dessutom ska rättelsen innehålla de korrekta uppgifterna. På
sverigesradio.se publicerar vi rätt version och ett påpekande att texten är ändrad på grund av tidigare sakfel. [...]
Om de ursprungliga uppgifterna inte sänts i radio utan endast publicerats på sverigesradio.se räcker det med rättelse där. Om vi har spridit de ursprungliga uppgifterna i sociala medier är det också befogat att sprida rättelsen där. Ibland kanske vi har uttryckt oss otydligt utan att vi har haft direkt fel. Då ska vi göra ett förtydligande."
Samma tillvägagångssätt för rättelser kan tillämpas i sociala medier. Vi ska ge en allsidig belysning av de ämnen som vi ger spridning, det vill säga ta med relevanta fakta och åsikter från båda sidor i möjligaste mån. Om en part kritiseras ska den få bemöta, se därför till att förmedla både kritiken och svaret på den.
Nu när Sveriges Radio också är ett bildmedium måste vi tänka på att inte kränka människors privatliv genom bildpubliceringar. Om vi har gjort en publicistisk bedömning att inte namnge en medverkande i programmet eller på sverigesradio.se måste vi vara noga med att inte heller identifiera denna vid en bildpublicering. En bildpublicering kan också innebära förtal.
Sveriges Radio är reklamfritt och får inte på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Därför gäller även i sociala medier att det måste finnas ett informationsintresse om man vill publicera en bild på en kommersiell produkt eller ett varumärke, eftersom det annars kan uppfattas som ett otillbörligt gynnande. Loggor, varumärken och så vidare ska inte förekomma på kläder någon har på sig eller föremål vi visar upp om det inte finns ett journalistiskt motiverat syfte. En del innehåll som vi bäddar in inleds med reklam, till exempel filmer från Youtube eller kvällstidningarna. Fundera därför över om dessa ska bäddas in.
Bestämmelsen om mediets genomslagskraft innebär att vi ska vara varsamma vid utformningen av publiceringen när vi tar upp vissa ämnen. Vi ska vara försiktiga med att sprida sådant som kan vara uppenbart kränkande för en grupp av människor. Om vi vill belysa något som är kränkande bör vi inte göra det kränkande innehållet delbart separat, utan sätta det i ett sammanhang och dela hela innehållet.
Att "tagga" medverkande, personer eller organisationer som vi rapporterar om är ett bra sätt att möjliggöra för dem att sprida vårt innehåll vidare i sina egna nätverk. Men tänk på att det inte är samma sak som att ha ”sökt” någon för en kommentar, till exempel när en organisation eller person kritiserats. Man måste alltid göra rimliga ansträngningar för att söka personen innan kritiken framförs. Läs mer om detta i PS-handboken på sidan 33.